Tre trender som borde få näringslivet att ta politisk risk på allvar

De senaste åren har kännetecknats av dramatisk geopolitisk turbulens. Den arabiska våren och eurokrisen och är exempel på politiska skeenden som förändrat samhällen i Sveriges närhet. Det är också exempel på politiska risker som näringslivet haft svårt att hantera och som i grunden förändrat villkoren för marknader, investeringar och affärer. Företag som ännu inte rustat sig för att bättre kunna hantera politisk osäkerhet bör nu fundera över sin strategi. Politisk risk på hemmaplan, ekonomin som storpolitiskt slagfält samt riskhantering som utslagsfaktor är tre trender som kommer att öka näringslivets behov av politisk riskanalys de kommande åren.

Risker som tidigare förknippats med fjärran tillväxtmarknader förekommer nu på hemmaplan

Traditionellt sett är politiska risker sådant som investerare möter på tillväxtmarknader där de politiska systemen karaktäriseras av omognad och oförutsägbarhet. Nationaliseringar och exproprioriteringar i Sydamerika, revolutioner och statskupper i det postkoloniala Afrika samt kidnappningar och terrorism i Mellanöstern brukar ges som exempel. Politiska risker härrör antingen från direkt politisk påverkan på företags möjligheter eller på brist av politisk kontroll. De politiska riskerna har därför alltid varit störst där rättsstaten inte sätter gränser för godtyckligt maktutövande eller där politiska institutioner är för svaga för att skapa ordning. Fram tills nu har detta framför allt varit fallet på tillväxtmarknader. Företag har med varierande framgång försökt analysera och hantera dessa risker, ofta ad hoc, som en reaktion på ett missöde eller kris. Beslutsunderlag utgörs av allt från standardiserade riskindex, anekdotisk kunskap eller råd från före detta politiker och diplomater.

På hemmaplan ser det annorlunda ut. Det betyder inte att t.ex. svenska företag inte möter politiska risker på etablerade marknader eller för den delen hemma. Men de hanteras annorlunda. Med hjälp av juridisk kontroll säkerställs regelefterlevnad och genom lobbying och public affairs och försöker man värna sina intressen och påverka beslut inom spelets regler. Denna uppdelning är nu på väg att rämna, om inte i företagens arbetssätt så i alla fall till riskernas karaktär. Det legala alternativt makroekonomiska perspektiv som större delen av näringslivet försökte anlägga på eurokrisen visade sig särdeles illa lämpat för att förstå politiska förändringar som rörde sig utanför såväl lagboken som den ekonomiska kurslitteraturen. Rysslands aggressioner mot ett grannland har brutit mot regler som näringslivet så väl som stater tagit för givna efter det kalla krigets slut. Greklands eventuella utträde ur Eurozonen och Storbritanniens förhållande till den Europeiska unionen är aktuella exempel på hur politisk risk idag är en lika relevant faktor i Västeuropa som på tillväxtmarknader. Detta innebär att fler företag i framtiden kommer att ha behov av att kunna förstå, förutse och hantera politiska risker.

Marknaden är det nya slagfältet

Ett av den samtida politiska diskussionens mantra är att den klassiska geopolitiken är tillbaka. Perioden efter det kalla kriget – med tro på globalisering, ekonomisk interdependens och territoriets marginella betydelse – är slut. En ny era, eller möjligtvis en övergångsperiod, är här och kännetecknas av staters återfunna intresse för territorium, kamp om naturresurser och nollsummespel. I denna osköna nya värld är även ekonomin en självklar arena för maktutövande. Därav även geoekonomins återkomst – ett tillstånd där stater kortsiktigt söker relativa vinster, där ideal om frihandel och utveckling står svaga och där marknaden alltmer blir ett vapen. Det är i denna kontext Putin känner sig hotad av EUs ekonomiska samarbete inom det Östliga partnerskapet eller Hillary Clinton hoppades att det transatlantiska frihandelsavtalet skulle bli ett ”ekonomiskt Nato”. Ekonomin är makt och ska hanteras som sådan. Oavsett hur starkt detta synsätt på ekonomin är kan vi de facto konstatera att flertalet konflikter idag – från Ukraina till Sydkinesiska sjön – utspelar sig inom, eller har en tydlig ekonomisk dimension. Sanktioner, handelsblockader, stämningar och strategiska handelsavtal (snarare än multilaterala lösningar) är idag vardag. För företag innebär detta ökad utsatthet då man inte längre kan räkna med ”business as usual” under ökad konfliktnivå. Extra utsatta är företag som – korrekt eller felaktigt – kopplas ihop med en stat. För svenska företag finns det all anledning att bevaka denna utveckling noga då Sverige både är drivande inom politiska samarbeten som väcker känslor och har en tydlig internationell profil. Till detta kan tillägas att vårt geografiska läge som – enligt en ny rapport – kommer att generera riskexponering för lång tid framåt. 

Politisk riskhantering på väg att bli en marknadsmässig utslagsfaktor

Med en räntenivå under fryspunkten och en god tillgång till kapital kommer många företag snegla mot allt mer riskfyllda investeringsområden för att säkra avkastning. Samtidigt blir det uppenbart att företag idag spelar i olika ligor vad gäller ambition och kapacitet att möta dessa risker. Politisk riskanalys har i grunden sett relativt lik ut under decennier – expertutlåtanden, makroekonomisk data, utvecklingskurvor och tveksamma hypoteser blandas på mer eller mindre sofistikerade sätt. De senaste åren har en mängd nya verktyg gjorts tillgängliga. ”Big data”-analys öppnar upp möjligheter för företag att i realtid följa sociala och politiska trender.T.ex. kunde företag med rätt förutsättningar styra om lokala försörjningsled under förra årets Ebolautbrott genom att i realtid tråla sociala medier efter geo-taggad smittoinformation. Andra företag utvecklar istället kvalitativa metoder, såsom scenarieutveckling, där resiliens och manöverutrymme är målet snarare än att förutspå framtiden. Dock verkar många företagare ge upp inför den politiska världens komplexitet och går därmed relativt oförberedda in på komplicerade marknader. Kombinationen av att allt fler söker investeringar i politiskt riskfyllda områden och att det råder en markant skillnad i kunskap och ambition vad gäller hanteringen av dessa risker borgar för att politisk riskhantering kommer att segla upp som en marknadsmässig utslagsfaktor.

Slutsatsen är att politik – hemma och i fjärran – kommer att få en alltmer direkt roll i det internationella företagandets vardag. Hur ser det ut inom näringslivet – är beredskapen god?

Björn Fägersten

17 Maj 2015

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *