Etikettarkiv: #Lång post

Företagets politiska omvärldsanalys – rätt verktyg till rätt problem?

Näringslivet har ett allt större behov av information om politiska utvecklingar och trender i omvärlden. Under decennier har det för detta ändamål byggts upp kompetens för omvärldsanalys. Dagens omvärldsanalytiker står dock inför en paradox. Det allt mer dominerande perspektivet för hur omvärlden påverkar oss – den geopolitiska skolan – bygger på klara antaganden om vad som är betydelsefullt: territorium, stater och materiella strukturer. Men de verktyg för att studera omvärlden – big data, sociala medier, användargenererad information etc – som digitalisering och globalisering har möjliggjort fokuserar snarare på territoriell flyktighet, icke-statliga aktörer och sociala strukturer. Antaganden om vad som förklarar vår politiska omvärld befinner sig med andra ord i konflikt med våra nya verktyg för att studera omvärlden. Är denna klyfta ett hinder för en effektiv omvärldsanalys? Eller kan våra nya verktyg i stället ge en djupare förståelse av omvärlden, även på geopolitikens område? I denna post resonerar jag kring dessa frågor och vad vi kan tänkas lära av dem.

Ett geopolitiskt paradigm?

Eurokrisen, Arabiska våren och effekterna av Rysslands alltmer aggressiva politik har dominerat mediabevakningen de senaste åren. De är exempel på politiska omvärldsförändringar med stor effekt på näringslivets villkor, även i Sverige. Våra sammankopplade ekonomier och det faktum att viktiga marknader framträder i regioner som är instabila och konfliktdrabbade betyder att näringslivet har ett behov av kunskap om sin politiska omvärld.
Efter det kalla krigets slut har ett liberalt perspektiv på internationell politik varit dominerande, i alla fall inom näringslivets omvärldsanalys. Något förenklat består det av antaganden om globaliseringens förmåga att göra stater beroende av varandra, om demokratiseringens positiva effekter på staters beteenden och om den internationella handelns nyttogenererande egenskaper. Centralt här är antaganden om att allt tätare och snabbare internationella interaktionsmönster och informationsflöden har förändrat betydelsen av tid och rum. Detta – om än implicita – perspektiv har under de senaste åren fått hård konkurrens av den geopolitiska synen på internationell politik. Investors VD Börje Ekholm proklamerade i en intervju 2014 att geopolitiken var tillbaka. Han utvecklade senare sitt resonemang och förklarade att ”Det har länge fokuserats på makro- och ränteläget, men framöver kommer det geopolitiska läget stå i fokus när företagens framtid analyseras.” (SvD, 24 april 2014) Han fick snabbt medhåll från Dagens Industris krönikör Johan Wiktorin som beskrev hur: ”Många av de större handelsavtalen med regeringar inblandade, ändrade diplomatiska relationer och militära samarbeten runt om i världen har geopolitiska realiteter och ambitioner som utgångspunkt. Genom att bättre förstå hur dessa hänger samman kan svenska ministrar, riksdagsledamöter och näringslivsföreträdare bättre värdera riskpremier för olika slags investeringar, men också förutse nya handelspolitiska möjligheter uppenbara sig i framtiden”. (Dagens industri, 29 april 2014)

Denna nyvunna vurm för geopolitiska perspektiv är ingen svensk uppfinning. I amerikansk affärspress har listor över årets största geopolitiska risker varit ett återkommande inslag, en ny undergrupp till världsekonomiskt forum i Davos bevakar geopolitiska risker för näringslivet, nischade konsultbolag erbjuder geopolitisk riskanalys och titlar såsom ”Geopolitics for Investors”  går att köpa på flygplatsens bokhörna. Uppsvinget för geopolitisk analys är även väl dokumenterat inom statsvetenskaplig forskning.

Geopolitik vs globalisering

Vad innebär det då att anlägga ett geopolitiskt perspektiv på omvärlden? Geopolitik utgår från att intressen (och därmed intressekonflikter) är territoriellt bundna. Då territorium är något som tillfaller stater blir dessa då de centrala politiska aktörerna. Geopolitik kännetecknas därmed av staters återfunna intresse för territorium, kamp om naturresurser och nollsummespel. I denna nya värld är även ekonomin en självklar arena för maktutövande. Geopolitikens essens framstår kanske som tydligast om man ställer dem i relief mot sina motperspektiv: tron på globaliseringens makt att upplösa territoriernas betydelse, mänsklig handlingskraft som förklaringsfaktor eller andra strukturella faktorer än geografin såsom klass, ras, normer ideologi etc. Sammanfattningsvis kan man konstatera att ett perspektiv som premierar statsperspektiv, territoriets betydelse och en materialistisk förståelse av makt får en alltmer dominerande roll inom näringslivets syn på omvärlden.
Den andra utvecklingen av intresse står att finna inom omvärldsanalysen och dess metodik. Det senaste decenniet har utvecklingen på detta område fått en tydlig skuts av digitaliseringens möjligheter. Redan under 00-talet började företag, NGOs och forskningsinstitutioner ta fram metoder för att i realtid följa konfliktfaktorer och politiska och sociala utvecklingar i olika länder. Ett exempel är The Global Data on Events Location and Tone (GDELT) som samlar konfliktdata i realtid och ett annat är det användargenererade kartdatabasen Ushaidi som sammanställer olika former rapporter och uppgifter från vanliga användare i Östafrika. Idag är allt fler av dessa verktyg tillgängliga för allmänhet och näringsliv till ingen eller låg kostnad. Till sådan aggregerad realtidsdata kan läggas egna plattformar såsom drönare som t.ex. Världsbanken använder för att kartlägga och förutse risken för översvämningar och relaterade sociala problem. Omvärldsanalys möjliggör idag stora kvantitativa kartläggningar i realtid, direktkontakt med relevanta befolkningssegment genom sociala medier och egen inhämtning genom kostnadseffektiva plattformar. Med andra ord har vi idag verktyg för att följa och förstå politiska och sociala utvecklingar i andra länder genom att fokusera på ett brett spann av aktörer, normer och åsiktsyttringar. Omvärldsanalysen är alltså globaliserad sett till dess grundläggande antagande (vad är viktigt) och analysenheter (vad bör analyseras för att förstå det som är viktigt).

Paradoxen

Och häri ligger med andra ord paradoxen: Å ena sidan så har den geopolitiska synen på omvärlden blivit allt mer framträdande inom näringslivet. Med detta perspektiv följer antaganden om staters centrala roll, gränsers betydelse, klassisk maktpolitik och materiella faktorers förklaringskraft. Å andra sidan så är näringslivets nya verktyg för omvärldsanalys – big data, sociala medier och realtidsanalys – inriktade på att analysera faktorer som direkt motsäger geopolitikens logik. Här står gränslösa flöden, icke-statliga aktörer och sociala rörelser och strukturer i centrum. Fokus ligger på de processer som både fötts ur, och är del av globaliseringens och digitaliseringens mekanismer. Näringslivets nya världsbild befinner sig med andra ord i konflikt med näringslivets nya verktyg för att studera omvärlden. Hur påverkar detta näringslivets förståelse av omvärlden?

För det första är kanske en brasklapp på sin plats: det finns såklart företagare som fortfarande är ”globalister” snarare än geopolitiker. På samma sätt finns det företagare med en geopolitisk utblick som använder mer traditionella metoder för inhämtning och analys och därmed slipper undan paradoxens dilemma.

Men som två trender på eventuell kollisionskurs är problematiken värd att fundera kring. Hur förhåller sig en geopolitisk världsbild till globaliserad metodik för kunskapsinhämtning? Befinner de sig i konflikt eller är de snarare komplementära?

Ett sätt att se det är att geopolitiken inte har trängt undan globaliseringens mekanismer utan lagt sig som ett raster ovanpå. Utmaningen för företagens omvärldsanalys blir då att anpassa analysverktyg efter situation och plats. Ibland kanske modern omvärldsanalys har en annan tillämpningsdomän det geopolitiska omvärldsperspektivet – d.v.s., de belyser olika delar av en empirisk verklighet. Vid andra tillfällen, eller på andra marknader, kan fokus på samhällsaktörer och gränsöverskridande politiska fenomen snarare ge additiv förklaringskraft till geopolitikens förklaringsfaktorer, där de kombineras till en mer heltäckande förklaring av en trend eller utveckling. Slutligen kanske dagens moderna verktyg kan förklara, eller i alla fall blottlägga, den geopolitiska världens logik, tänk t.e.x. på hur användargenererade plattformar såsom Bellingcat har bidragit till kunskap om hur Ryssland agerar i Ukraina och Syrien. Tydligt är i alla fall att dagens omvärldsanalytiker har all anledning att fundera på de antaganden deras arbete bygger på och vad deras verktyg kan berätta om omvärlden.